Sagan om Alexander Lukovic
(Kommer göra vissa hopp i denna berättelsen, annars kommer den bli något för lång)
Jag föddes en kall vinterdag den 1:a December för 25 år sedan lite drygt. Året var 1985 och min mamma fick sitt första barn, min pappa sitt 3:e. Själv minns jag inte mycket från den dagen, inte mer än vad mamma har berättat och det var mest att det gjorde jävligt ont. Ganska förståeligt med tanke på att jag tydligen ska ha sett ut som en mindre Michelin gubbe på den tiden.
Tänk er att krysta ut den här
Nästa sak jag minns var när det var dags för mina föräldrar att välja namn på pojken som dom nyss levererat (mest mamma antar jag). Om jag minns det rätt så valde mamma en hel del vanliga namn, vilket pappa inte tyckte om. Pappa var fast besluten om att jag skulle bli döpt efter en serbisk slalomåkare som precis hade vunnit något mästerskap. Rock hette han. Min pappa ville alltså på största allvar att jag skulle heta Rock Lukovic. Tack och lov så kunde han till slut ge med sig och det blev Alexander. Alla var nöjda och glada, utom pappa. Pappa ville verkligen att jag skulle heta Rock...
Nu tänkte jag sammanfatta en del minnen jag har från låg-mellanstadiet.
T.e.x att jag på riktigt trodde att Alexander den store var Sveriges kung, relativt länge, tills det uppdagades under någon lektion och jag framstod som totalt utvecklingsstörd. Då lärde jag mig att han hette Karl-Gustav och ansåg att han va Karl-Gustav den store ett tag till.
Sveriges kung, eller?
Minns även när jag vid ett tillfälle under lågstadiet satt och jävlades som vanligt under någon lektion och blev utskickad ur rummet (detta hände ett par gånger om dagen för min del på den här tiden, hade svårt för att sitta still och va tyst). Då hade läraren Birgitt Klott (vi kallade henne för Birgitt KLOT för att hon va väldigt kraftig) glömt att stänga dörren, dum som jag var så stoppade jag huvudet och ett finger vid öppningen och fortsatte att jävlas. Tyvär märkte jag inte att Birgitt märkte vad jag höll på med. Hon stängde dörren, hårt. Mitt huvud hann att reagera men inte mitt högra pekfinger. Än idag har jag ett ärr från denna dagen.
En annan lektion hände något som borde gå till historien eftersom jag inte hört att någon annan blivit utsatt av samma sak från en lärare, inte i Sverige iaf. Jag satt i vanlig ordning inte still, men denna dagen skulle min lärare störa sig mer på det än andra dagar. Så, han bad mig först snällt en gång. "Alexander, kan du vara snäll och sitta still?". Jag svarade: "Ja Thomas" (min lärare hette så). Efter några minuter satt jag återigen och gungade på min stol. "Alexander, sitt still på stolen". "Ja Thomas". Efter ytterliggare några minuter hände samma sak. "Alexander, jag säger det sista gången. Sitt still annars tejpar jag fast dig vid stolen". En aning chockad svarade jag "Ja Thomas" och trodde att han drev med mig.
Jag hade fel... Nästa gång blev den sista gången, han tejpade fast mig vid stolen. Efter denna relativt långa procedur tog det ungefär en minut innan jag satt och gungade på min stol av ren frustration och ilska. Jag fick kvarsittning den dagen...
Såhär såg jag alltså ut, fast betydligt yngre och med betydligt mycket mer tejp.
Under den här tiden, någon gång under mellanstadiet lyckas jag även snubbla på mig själv när jag höll i en flintasten under en temadag som handlade om Stenåldern. Finns inte mycket att säga mer än att jag fick sy ihop halva mitt vänstra pekfinger och att jag fick ett Supernintendo för att jag varit duktig hos läkaren. Jag blev överlycklig och funderade på att snubbla en gång till för att kanske få några fler spel. Detta hände dock aldrig.
Nästa minne jag har som är värt att nämna var när jag blev av med min oskuld.
Många av mina vänner blev av med den runt 14-16års åldern, inte jag. Jag gick runt och sa till alla att jag minnsan skulle vänta tills jag hittade "den rätta" och vara tillsammans med henne i hela mitt liv. Min "rätta" varade i 3-4 månader istället...
Tänker inte gå in djupare på akten i sig mer än att säga att det aldrig varit något jag ångrat. Vi har trots allt alla gått igenom den och jag minns den dagen som mycket trevlig.
En sak som dock kan vara värt att nämna var att akten i sig blev avbruten av en kille som ringde min dåvarande flickvän vilket slutade med att jag kastade hennes hemtelefon i väggen (har för mig att hon berättat detta i efterhand, inget som jag har något minne av och det kanske inte ens stämmer) och blev le att han skulle ringa just DENNA dagen för jag trodde att han raggade på henne och tyckte att han kunde gjort det en annan dag..
Tror att jag såg ut såhär när jag kastade telefonen
Från gymnasiet har jag många minnen men kan omöjligt ta upp alla, då blir detta en bok och inte ett inlägg (även om det just nu känns som att det håller på att bli en bok bara som det är). Ett minne jag har var att jag hade en egen lek jag brukade köra på folk som gick förbi när man satt på en bänk i korridorerna. Jag stannade folk jag inte kände och sa "Hörredu, kan du göra mig en tjänst?". Oftast brukade dom kolla lustigt och sen fråga: "Vad?".
"Kan jag inte få se ett leende?". Detta slutade 9 av 10 gånger med ett stort leende. Kommer aldrig veta varför jag gjorde detta eller vad jag fick ut av det men jag gjorde det ändå. Men som ni såg så var leken inte 100% vattentät. Jag minns att vaktmästar-Uffe en gång gick förbi och att jag stannade honom. Snäll som han var så stannade han gärna och undrade vad jag ville. Jag frågade: "Uffe, kan jag få se ett leende?". Han tittade på mig en kort stund och sa sedan: "Tyvär så kan jag inte det, jag är förlamad i halva ansiktet". Som ni förstår så insåg jag mitt misstag och bad tusen gånger om ursäkt, han godtog den. Den dagen slutade jag med min lek.
Det här får helt enkelt bli del 1 av min "Saga", annars känner jag att det blir för mycket att läsa, vilket det egentligen redan är. Ska försöka sätta mig ner med del 2 imorgon om jag hinner innan jobbet.
Godnatt alla!
P.S förstår er om ni inte pallade läsa allt, men jag gör i ärligheten inte detta för andra, jag gör det för mig själv och för att jag faktiskt älskar att skriva, resten är bara en bonus. :)
Jag föddes en kall vinterdag den 1:a December för 25 år sedan lite drygt. Året var 1985 och min mamma fick sitt första barn, min pappa sitt 3:e. Själv minns jag inte mycket från den dagen, inte mer än vad mamma har berättat och det var mest att det gjorde jävligt ont. Ganska förståeligt med tanke på att jag tydligen ska ha sett ut som en mindre Michelin gubbe på den tiden.
Tänk er att krysta ut den här
Nästa sak jag minns var när det var dags för mina föräldrar att välja namn på pojken som dom nyss levererat (mest mamma antar jag). Om jag minns det rätt så valde mamma en hel del vanliga namn, vilket pappa inte tyckte om. Pappa var fast besluten om att jag skulle bli döpt efter en serbisk slalomåkare som precis hade vunnit något mästerskap. Rock hette han. Min pappa ville alltså på största allvar att jag skulle heta Rock Lukovic. Tack och lov så kunde han till slut ge med sig och det blev Alexander. Alla var nöjda och glada, utom pappa. Pappa ville verkligen att jag skulle heta Rock...
Nu tänkte jag sammanfatta en del minnen jag har från låg-mellanstadiet.
T.e.x att jag på riktigt trodde att Alexander den store var Sveriges kung, relativt länge, tills det uppdagades under någon lektion och jag framstod som totalt utvecklingsstörd. Då lärde jag mig att han hette Karl-Gustav och ansåg att han va Karl-Gustav den store ett tag till.
Sveriges kung, eller?
Minns även när jag vid ett tillfälle under lågstadiet satt och jävlades som vanligt under någon lektion och blev utskickad ur rummet (detta hände ett par gånger om dagen för min del på den här tiden, hade svårt för att sitta still och va tyst). Då hade läraren Birgitt Klott (vi kallade henne för Birgitt KLOT för att hon va väldigt kraftig) glömt att stänga dörren, dum som jag var så stoppade jag huvudet och ett finger vid öppningen och fortsatte att jävlas. Tyvär märkte jag inte att Birgitt märkte vad jag höll på med. Hon stängde dörren, hårt. Mitt huvud hann att reagera men inte mitt högra pekfinger. Än idag har jag ett ärr från denna dagen.
En annan lektion hände något som borde gå till historien eftersom jag inte hört att någon annan blivit utsatt av samma sak från en lärare, inte i Sverige iaf. Jag satt i vanlig ordning inte still, men denna dagen skulle min lärare störa sig mer på det än andra dagar. Så, han bad mig först snällt en gång. "Alexander, kan du vara snäll och sitta still?". Jag svarade: "Ja Thomas" (min lärare hette så). Efter några minuter satt jag återigen och gungade på min stol. "Alexander, sitt still på stolen". "Ja Thomas". Efter ytterliggare några minuter hände samma sak. "Alexander, jag säger det sista gången. Sitt still annars tejpar jag fast dig vid stolen". En aning chockad svarade jag "Ja Thomas" och trodde att han drev med mig.
Jag hade fel... Nästa gång blev den sista gången, han tejpade fast mig vid stolen. Efter denna relativt långa procedur tog det ungefär en minut innan jag satt och gungade på min stol av ren frustration och ilska. Jag fick kvarsittning den dagen...
Såhär såg jag alltså ut, fast betydligt yngre och med betydligt mycket mer tejp.
Under den här tiden, någon gång under mellanstadiet lyckas jag även snubbla på mig själv när jag höll i en flintasten under en temadag som handlade om Stenåldern. Finns inte mycket att säga mer än att jag fick sy ihop halva mitt vänstra pekfinger och att jag fick ett Supernintendo för att jag varit duktig hos läkaren. Jag blev överlycklig och funderade på att snubbla en gång till för att kanske få några fler spel. Detta hände dock aldrig.
Nästa minne jag har som är värt att nämna var när jag blev av med min oskuld.
Många av mina vänner blev av med den runt 14-16års åldern, inte jag. Jag gick runt och sa till alla att jag minnsan skulle vänta tills jag hittade "den rätta" och vara tillsammans med henne i hela mitt liv. Min "rätta" varade i 3-4 månader istället...
Tänker inte gå in djupare på akten i sig mer än att säga att det aldrig varit något jag ångrat. Vi har trots allt alla gått igenom den och jag minns den dagen som mycket trevlig.
En sak som dock kan vara värt att nämna var att akten i sig blev avbruten av en kille som ringde min dåvarande flickvän vilket slutade med att jag kastade hennes hemtelefon i väggen (har för mig att hon berättat detta i efterhand, inget som jag har något minne av och det kanske inte ens stämmer) och blev le att han skulle ringa just DENNA dagen för jag trodde att han raggade på henne och tyckte att han kunde gjort det en annan dag..
Tror att jag såg ut såhär när jag kastade telefonen
Från gymnasiet har jag många minnen men kan omöjligt ta upp alla, då blir detta en bok och inte ett inlägg (även om det just nu känns som att det håller på att bli en bok bara som det är). Ett minne jag har var att jag hade en egen lek jag brukade köra på folk som gick förbi när man satt på en bänk i korridorerna. Jag stannade folk jag inte kände och sa "Hörredu, kan du göra mig en tjänst?". Oftast brukade dom kolla lustigt och sen fråga: "Vad?".
"Kan jag inte få se ett leende?". Detta slutade 9 av 10 gånger med ett stort leende. Kommer aldrig veta varför jag gjorde detta eller vad jag fick ut av det men jag gjorde det ändå. Men som ni såg så var leken inte 100% vattentät. Jag minns att vaktmästar-Uffe en gång gick förbi och att jag stannade honom. Snäll som han var så stannade han gärna och undrade vad jag ville. Jag frågade: "Uffe, kan jag få se ett leende?". Han tittade på mig en kort stund och sa sedan: "Tyvär så kan jag inte det, jag är förlamad i halva ansiktet". Som ni förstår så insåg jag mitt misstag och bad tusen gånger om ursäkt, han godtog den. Den dagen slutade jag med min lek.
Det här får helt enkelt bli del 1 av min "Saga", annars känner jag att det blir för mycket att läsa, vilket det egentligen redan är. Ska försöka sätta mig ner med del 2 imorgon om jag hinner innan jobbet.
Godnatt alla!
P.S förstår er om ni inte pallade läsa allt, men jag gör i ärligheten inte detta för andra, jag gör det för mig själv och för att jag faktiskt älskar att skriva, resten är bara en bonus. :)
Kommentarer
Postat av: Joanna
Hahahaa omg, alla dom där grejerna från Lågstadiet( el var det högstadiet) kommer jag ihåg..
Fy fan vad ditt finger blödde.. och när du blev fast tejpad.. haha..
Kommer du inte ihåg att du hela tiden vände dig om åt fel håll på lektionerna, så en gång vände Thomas på din stol åt fel håll så du skulle vända dig om åt rätt håll :P
Och btw, jag trodde hon hette KLOT på riktigt..
// Joanna
Trackback
